Venetiansk

Venedig har länge varit ett centrum för glasproduktion, särskilt på ön Murano. Venetianerna utvecklade en form av soda-lime-glas genom att tillsätta mangandioxid, vilket resulterade i ett klart glas likt kristall, som de kallade cristallo. Typiska egenskaper hos en Murano-ljuskrona är de invecklade arabeskerna av löv, blommor och frukter, ofta berikade med färgat glas – något som möjliggjordes av den särskilda glasblandning som används på Murano. Stor skicklighet och tid krävdes för att vrida och forma en ljuskrona med precision. De mest överdådiga modellerna bestod av en metallram täckt med små element i blåst glas, genomskinligt eller färgat, och dekorerades med blommor, frukter och blad. Enklare modeller hade armar tillverkade av unika glasbitar. Formen var inspirerad av ett originellt arkitektoniskt koncept: utrymmet i mitten lämnades nästan tomt, eftersom dekorationerna placerades runt det centrala stödet – på avstånd, i förlängningen av armarnas längd.